Jag önskar att jag hade något sådär riktigt riktigt bra att skriva ikväll. Något rakt på. Pow! Bara så där jättebra. Så att vi alla skulle nicka instämmande och tänka ja! precis! och kanske till och med ett litet umf i eftersucken. Något som man kan gå runt och suga och fundera på i några timmar. Som bara smälter in i dagens vardagstankar och bara finnas där, snurrandes omkring. Lägga sig runt hjärnan och hjärtat och bara må gott. Kännas bra. Kännas skarpt, kanske lite grubbligt men ändå bara ja! precis! Något man känner sig sådär myssmart av att tänka på. Gladgrubblig. Inget för tungt och jobbigt. Inget för lätt och ytligt. Men pow. Det skulle ha varit ett riktigt umfpof - på en helt vanlig vårtorsdag.

dethärvilljaggrubblapå-grej.

Men inte blev det något pow. Inte blev det några nickar. inget rungande ja-svar eller några efterlämnade tankar för dagen. Inget om dig. Inget om mig. Inget om alla andra heller för den delen.


Detta inlägg skulle handla om något riktigt. Något verkligt. En riktigt jäkla bra tanke.
Men nej, det blev inget pow. Men inte ska vi hänga läpp för det, kanske kommer det någon annan dag, jag ska fundera. Klura.


Vad får er att känna pow?