När norskarna inte hör vad man säger säger de "ka?" istället för "va?" Det byter ut V:et i vad till K.
 "Ka sa du att den kostade?" "Ka menar du?" "Ka sa du?" "Jeg veit ikke ka det er!" "Ka gäller det?" (Ibland säger de till och med KEM! som i "kem där?" Kem är du?")


Detta är vad jag tänker varenda gång jag hör detta fula uttryck: