Idag har jag jobbat och vi har ikväll spelat lite betapet. Alfapet på internet för de som inte vet. Jag fick med mig en sjuk mängd bröd från jobbet helt gratis och har gjort ört- och vitlökskrutonger i mängder, annars kommer brödet ändå bara bli mögligt. Ikväll känner jag mig återigen förvirrad över denna jobbiga ovissa framtid som borde vara ljus, rolig och efterlängtad. Istället får jag bara sjuk ångest och känner att alla beslut väntas på att tas och jag är så vansinnigt förvirrad.

Ska jag bo kvar i norge?
Hem igen = jobba igen? Schmäck? nej tack.
Plugga, umeå? Någon annanstans?
Plugga i umeå har känts lite som ett alternativ. Då får jag ha kvar mina vänner och min familj nära och det är bra, men det är ju kul med en ny stad. Tar jag dock ett program som är rätt vanligt så kan jag ju ansöka om förflyttning till ett nytt universitet om jag känner för att röra på mig. Om jag bestämmer mig för att plugga i Umeå så betyder det också att jag måste säga upp min lägenhet. Eller jag måste inte, men kom igen, hur många studenter betalar 3500 kr i hyra + el + internet? Det går ju inte. Så jaha, säga upp den, hitta nåt billigare. Hur lätt är det när jag bara stått i kö i ett år? Och jag vägrar bo i en sketen korridor och dela kök! Aldrig i livet. Även om jag är lite sugen på att plugga till hösten så känns det praktiska drygt, jobbigt och otroligt förvirrande. Tänk om jag säger upp min lägenhet och flyttar och sen visar det sig att jag inte ens kom in? Och min lägenhet är ju bra som sjutton, känns synd att säga upp den... Men  det finns ju annat bra - om man bara får tag på det.

Men det finns ju fler alternativ också. Det finns mycket att göra och det är det som gör mig så splittrad. Det finns tusen och åter tusen möjligheter och jag står i mitten i gröten och vet inte vad jag vill. Jag hatar att inte veta vad jag vill och gå runt mål och drömlös. Jag antar att jag skulle kunna flytta tillbaka till sommaren och söka nytt jobb helt enkelt, fortsätta bo på geografigränd och få lön den 25e. Men när ska jag då plugga? Jag vill ju hinna studera medans jag ändå är rätt ung så att jag inte skjuter på det hur mycket som helst, då kanske det inte ens blir av. Det blir ju inte lättare när jag nånstans också känner att det spelar lite roll vad benjamin vill, det går inte att komma undan att det spelar roll även om många tycker att det inte ska komma mellan, men det gör det. Det spelar roll.

Det jag funderat på söka in på är socionom. Det är lite pedagogik, sociologi, psykologi och sådant. Många jobbar inom socialtjänsten och på arbetsförmedlingar - det vill jag verkligen inte. Orka jobba som soc-tant! Många andra jobbar dock också som kuratorer och det känns faktiskt ganska inspirerande. Att jobba med unga människor i olika åldrar och försöka få dem att trivas med livet, det skulle inte vara dåligt. Men sen vore det också kul att jobba inom tex bris, friends eller Min stora dag som är en helt fantastisk organistation. Man kan också förlägga studierna utomlands om man vill. Dessutom finns programmet i många olika städer så jag blir portabel, någorlunda. Man kanske får läsa upp nån tappad kurs och hoppa över någon annan men det finns iallafall möjligheter.

Jag ändrar mig och ångrar mig och ångrar mig igen varenda dag så tro inte att detta är mina planer. Det är mest lösa tankar som väntar på bearbetning. Ibland tror jag att jag aldrig kommer att bestämma mig. Vad tycker ni att jag ska göra!?



Resan tillbaka hit var skitdryg och jag blev åksjuk sista timmarna innan stockholm, jag försökte titta på vägen, sova, tänka lugna fridfulla tankar men ack så kräktes jag ändå precis när bussen stannade på cityterminalen, hade vi kommit fram en minut tidigare hade jag kommit ut i luften och det hade säkert gått bra, himla typiskt, jag mådde skitdåligt. Dock gick resan till oslo bättre och smidigare. (Notera att vi tagit åksjuketabbletter alla våra resesträckor för att undvika detta!)