Detta har hänt! I förrgår bakade vi en äppelsmulpaj med massa fiberhavregryn, kardemumma och.. vad som var tänkt att ha på - massa kanel. När benjamin lagt ner alla äpplen i formen tog jag fram en kryddburk med namnet "karri" och tänkte, KANEL, så bra! Och börja pudra för glädjens fröjd. Det är först när lukten slår min näsa som jag tänker, men nej, karri är ju curry och det VET jag ju! Så förtvivlad blir mitt superförkylda virriga jag när vårt sista äpple blivit dränkt i curry. Benjamin skrattar och tar en bild. Vi beslutade oss hur som helst för att gå på ICA och köpa ett par nya äpplen, vi hade ju ändå en smuldeg och ingen av de frukter som låg i fruktskålen skulle passa. Kiwi, banan? Så när formen var diskad och klar blev det en god smulpaj trots allt. Men nog kändes det riktigt surt. (Curry och äpple kan ju vara en sjukt god kombo, har själv tex curryfräst äpplen och haft på en kokosmjölksoppa och det blev sjukt gott! Men i smulpaj är det inte en hit vill jag lova.)  





Också hänt! I förrgår kom en mycket mörk afrikansk man in på Kaffe Gram och beställde en latte Take Away, och satte sig ändå i kaféet. Han satt med ansiktet mot kassan och stirrade konstant på mig. Konstant. Jag vet inte om han ens blinkade. När han suttit och iakttagit mig i flera kvartar gick han förbi köket in på toaletten i två sekunder och kom sedan tillbaka och haffade mig i köket (som man går förbi på vägen tillbaks till kaféet). Han gav mig ett visitkort som jag råkade ta emot av impuls och jag såg sedan att det stod ett telefonnr på det. "take it!" Ta det, ta det! Han pratade engelska och sa att han hade något han ville prata med mig om men att han var tvungen att gå nu, så han skulle komma tillbaks nästa dag för det var verkligen något viktigt han var tvungen att prata med mig om. Så gick han. Jag kände mig less och irriterad och anade var pratet skulle handla om, jag har varit med om "detta" så många gånger, så många gånger. Jag trodde faktiskt inte att han skulle komma tillbaka men igår så dök han upp igen. Beställde en latte Take Away och satte sig på samma stol som dagen innan. Så fort jag gick till köket sprang han på toa i 2 sek som för att kunna haffa mig i köket där man är lite ostörd. Jag undvek att vara där och sprang så fort han gick på toa, tillbaka till kassan. tillslut kom han fram och frågade om jag var upptagen. Sådär, svarade jag. Han undrade om vi kunde gå åt sidan och prata lite men jag förklarade att om han ville säga något så fick han göra det där vi stod då och att jag hade en del att göra. Så han försökte fråga när jag slutade och om vi kunde prata när jag slutat mitt skift (herregud NEJ!) så jag förklarade igen att nej, om du vill säga något får du göra det nu. Så heere we go again, samma sak som hänt så många gånger. Han förklarade att han tyckte jag var så vacker, att jag var så otroligt "fancy" och att han var så väldigt intresserad. Med en patetiskt tillgjort "blyg kille"-röst. Han hade iakttagit mig (NÄHE!?) och var så intresserad av att få mittt nummer. Jag omfamnade honom och sa Åååh, jag har iakttagit dig med, här är mitt nummer! Hmm. Nej. Det var Inte vad som hände även om jag tror att det var hans vision. Jag försökte förklara att jag hade pojkvän, att tack men Nejtack, att jag redan var upptagen och att jag inte var intresserad. Han tjatade lite och var lite besviken och jag blev mer och mer irriterad men han gick tillslut med ett "om du ångrar mig så har du mitt nummer!" Herregud. Ganska stor mörk väldigt läskig karl, med röda ögon och tron att han ska kunna flirta upp vem som helst sådär!? Han är ju knäpp. Jag hoppas att jag aldrig ser honom igen. Jag är smårädd för att han ska vänta på mig utanför kaffe gram nån gång...

Jag har varit med om att folk stöter på mig väldigt ofta och nästan varje gång råkar det vara .. ja.. Inte svenskar. Och det är inget illa menat! Men det är bara "dom" som kommer fram och försöker få med mig hem. (Jag har absolut inget emot människor från andra länder och det vet alla om. Det finns svenska creeps och det finns utländska creeps. Nu råkar det bara vara så att alla utländska creeps stöter på mig.) På schmäck hände det TUSEN gånger! Alla i personalen visste om det, alla mina kompisar vet om det. Jag är en Creep-magnet. Vem vet varför, mina former? I DONT KNOW. Man kan tänka att det skulle vara värre för de som är smala blonda och stereotypa men nej, inte på schmäck inte. Det var mig de var ute efter, varje gång. Jag förstår det inte. På schmäck var det till och med någon som väntade utanför, då blev jag jättearg och var verkligen tvungen att säga ifrån. Vet ni hur många gånger jag behövt säga "Hehe, det var smickrande men jag har faktiskt pojkvän.. Och nej jag kommer inte att ångra mig. Och ja jag är lycklig med honom." Detta är ju något jag sagt även som singel. Jag är LESS. Inte ens i ett annat land får jag vara ifred från dessa läskiga typer! Inte ens när jag hostar slem, är svullen under ögonen och snorar som jag vet inte vad.

Visitkortet som jag fick av kaffe-gram-karl stod det "Afro Talk Show" på och det tycker jag var rätt kul. Sjukt stereotyp kille.