Solberg & Hansen

Igår var jag på intervju för mitt ultimata jobb. 4 stycken fick komma på intervju, 3 st fick jobbet. Det var på ett kafferosteri strax utanför stan. De behövde julehjälp med att packa presentförpackningar med kaffe/choklad och 250 grams kaffepåsar. Det var som klippt och skuret för mig. Vi fick se rosteriet och jag var som ett barn i ett bollbad, stora ögon och öppna sinnen. Fantastiskt. Att så och pyssla hela dagen, använda deras erspressomaskiner, testa deras kaffen. Fantastiskt. Igår var jag där med en annan tjej. Intervjun gick ut på en rundvandring och inte så mycket mer alls, lite frågor om tidigare erfarenheter. Idag var två till där på 'intervju'. När de frågade den andra tjejen om vad hon gjort sa hon att hon jobbat lite på lager och att hon dricker inte kaffe egentligen. Till mig sa hon att hon var inte ett dugg intresserad men att datumen för jobbet passade henne fint. Jag sa att jag jobbat på te, kaffe och presentbutik under julruschen, att jag sedan varit på café i två år där jag blivit inskolad i choklad, diplomerad barista och packat te- o presentpåsar. Att jag var en kaffenörd och att jag blivit utbildad av Costas som de tydligen kände till, han har ju vunnit barista-sm. Senare frågade de om lön, hon sa att hon ville väl ha lite iaf för det vore ju bra. Jag log bara och sa att det spelade mig inte så stor roll för allt verkade så roligt så jag ville gärna jobba ändå.

Idag ringde de och sa att jag inte fått jobbet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vad gör jag för fel.
Jag förstår inte. Jag förstår inte. Jag förstår inte. Jag förstår inte.
Jag ville så fruktansvärt gärna ha detta jobb. Så fruktansvärt gärna.

Vi har inget rum för tillfället då vi var tvugna att checka ut ur det gamla rummet kl 11 å checka in i det nya efter kl 15. Jag sitter och biter ihop i lobbyn, magen vrider sig. Jag förstår inte. Benjamin jobbar till 16.
Jag har mailat dom, artigt och vänligt. Sagt att jag ifrågasätter dem inte eller begär dem ändra sina beslut, men jag måste för min egen skull för framtida jobbsök få veta varför jag inte fick detta jobb. Bland annat.

På återseende.

Kommentarer
Postat av: Janne

Jag förstår att du är förbannad och besviken att du inte fick kaffejobbet. Ibland kan man ju undra vad folk går på egentligen. Min pappa brukade säga, när sånt här händer: harreligen, det är onödigt att reta upp sig på folk som är dum...

2009-11-03 @ 13:32:19
URL: http://liteanteckningar.blogg.se/2009/
Postat av: Nina

Håller med föregående talare, varför bry sig om dom... men det kan ju vara så att hon hade nån som talade för sig. Typ nån som redan jobbade där, då brukar det vara lättare att få jobbet.

Surt, men det är ju tyvärr så det går till ibland.

Men men, pepp pepp!!

Kram!

2009-11-03 @ 17:21:07
Postat av: Cathrine

Håller med dom två inläggen, jag tycker dom är dum mot dig, men så är det nog på dom flesta ställena att om det är någon nån känner så får dom jobbet först det tycker jag är fel, hoppas på bättre tur

i fortsättningen. Nu ska jag berätta att din kära kusin blev jätte Glad för örhängena det var sådana han önskade, han tackade så mycket:) Kram Kram

2009-11-03 @ 17:57:06
Postat av: frida

men gud vad dåligt av dom. men det tar du ikapp cutie!

2009-11-03 @ 23:28:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0