Sitter och käkar en Go Morgen-yoghurt med müsli i lobbyn. De spelar smörig jazz blandat med lite julmusik, chestnuts roasting on an open fiiree..Tydligen hade den utländska karln på rummet en kompis alternativt far med sig också. Han satt upp på sin säng och bokstavligen stirrade dött på oss hela tiden medan vi bäddade våra sängar igår. Fruktansvärt frustrerande. Vi gick för att borsta tänderna. Jag började gråta. Snyftande över detta ständiga oflyt. Varför varför varför detta oflyt? Vi bokar rum, rummen är helt okej och känns relativt fräscha. Självklart måste vi dela det med två freaks som höstar och stirrar och kissar över hela toalettstolen! (Jag desinfiserade den innan jag gick på toaletten!) De är så snuskiga, så äckliga. Vi hade kunnat få ett rum med ett gäng asiater med kameror, två backpackers med dreads, två andra svenskar på jakt efter oslodrömmen, två norrländska norrmän på storstadsresa, VAD OCH VEM SOM HELST! Men självklart, vi får freaken. Och jag bara grät för nu rann det över. Fram till då hade jag varit positiv till allt men det var droppen. Vad vi än gör, även när det verkar bra så ska det alltid och ständigt vara nånting och jag blir bara så less. Det var inte ett "allvarligt gråt" bara ett "jag är less och orkar inte mer av denna otur!" Men idag känns det bättre. Han verkar inte så förkyld som jag först trodde och jag har sovit gott. Vi får se om de stannar denna natten också eller om de reser vidare. Vi har bokat två nätter till men de blir i ett annat rum, tack och loov. Det regnar här idag, riktigt grått är det ute men lobbyn är behaglig. Ska strax ut och gå till T-banan för att åka på en arbetsintervju som jag har väldigt höga hopp om men försöker att inte förvänta mig för mycket, berättar mer om den sen!

Idag borde ett paket komma fram till umedalen... :)