Mina trogna små sockerbitar, jag är ledsen men nu har det varit en hektisk vecka och jag har knappt ens suttit vid datorn. Det har varit nytt, oroligt, främmande, spännande och utmanande. Nytt folk, ansikten varje dag. Uppgifter, texter att läsa, scheman att fixa med, vänner att hinna träffa, sova lite, äta lite, fixa lite. Och på det, lite extraknäck att sköta, lite latte att laga, disk att diska, mat att servera. Sjukt att man har så fullt upp, att man knappt ens hinner blogga. Woah.

En vecka har gått otroligt snabbt samtidigt som det hänt typ tusen saker. Jag har en basgrupp, vi är 6 personer. Det känns som att vi redan känner varandra. Typ. Våran klass är på typ 100 pers, som är delad i två grupper. Så mycket folk är det. Men min förkyldning är i alla fall äntligen över! Det är ju bra. Klassens första intryck av mig: Världens svullnaste rödblöta ögon, en sjukt snorig näsa, en hes och lite mumlig röst. Hm, jag får gottgöra det senare.

Imorgon ska vi iväg på ett töntigt läger i tavelsjö och övernatta och det är obligatoriskt. Min basgrupp fick ansvarsområdet frukost så vi har handlat några kilo havregryn och ett dussin liter mjölk. Och lite sylt. I det stora hela. Ikväll har jag packat min kappsäck med lakan och ytterkläder och jag har duktigläst kapitlet vi skulle läsa till imorgon. Det handlar om hur man kan förstå andra människor. Och hur småbarn, bebisar, skapar förmågor att göra sig förstådd och få bekräftelse. Hur den påverkas av att bli uppmuntrad eller ignorerad. Och sen lite om hur jag ska förhålla mig till mina egna tankar när jag lyssnar på någon annan, åh, det är sjukt intressant och jag suger i mig sida efter sida som en svamp.

Men nu måste jag skutta isäng för imorgon går lägerbussen 8.15 från universitetet. Önska mig lycka till - jag kan behöva det. Phew, snart blir det  litelugn och ro hoppas jag!