Angående lägret: Det var askul och jag är så glad att jag åkte dit. Det var så mycket kärlek i tavelsjös lägerlokaler att jag har knapppt ens ord att beskriva. Det var mysigt, trevligt, mycket intensivt och otroligt trevligt. jag har lärt mig typ 50 namn och kommit människor sjukt nära efter alla samtalsövningar, vi fick verkligen möjlighet att öppna upp oss i våra basgrupper och det var asskönt.

idag har jag jobbar och är egentligen trött men har bestämt mig för att frösöka vara cool och gå på mitt sista nollningstillfälle. Egentligen hatar jag nollningarna men ikväll är det sista-chansen och jag ska gå. Fest. folk. Alkohol. Hög musik säkert. Massor med folk. Parfymer. Noga utvalda outfits. Det blir säkert kul, jag är bara så himla nervös. nervös för att vara jag, tragiskt nog. nervös för att jag ska känna mig fel, klump i magen och skitkonstigt placerad med alla de där blickarna. Fast jag vet att jag inte kommer få några sådana blickar. folk kommer säga hej och bli skitglada för att jag är där, men det känns ändå så jobbigt. Av någon anledning. Jag vet inte vart vi ska vara så jag sitter och väntar på att Zandra från min basgrupp ska smsa och förse mig med adress men telefonen är tyst, trots att den pipit så mycket tidigare ikväll "jo kom ikväll! Det blir kul!" Jag känner mig rätt snygg här hemma i vart fall.

Jag hoppas verkligen att hon hör av sig snart, jag sitter här sminkad och finklädd och inväntar smset. Börjar snart känna mig fånig. pling! sms! Hon hade på ljudlös. nu börjar det likna nåt. 
 
NollningsfeZzt, nu kommer Sandra också!


Puss på er!