Gårdagen var fantastisk. Det var vackra flickor, vin och vingliga ben. Det var dansgolv och ömmande leende käkar. Det var fniss och det var kramar. Lyckat.


Har varit en sväng på waynes för att "plugga" med the girls ikväll men tror det blev mest dagen-efter-snack från lördagens upptåg.

Ikväll sitter jag och funderar och grubblar. I en positiv liten meditationshängmatta lägger jag mig ner och kan inte annat än blunda och andas in livet och förväntningarna. Det känns bra. Det är skönt och jag gungar harmoniskt med. Denna vår, det blir bra. Det är jag och viljan. Jag och förändringarna. Jag och motivationen. Jag och tatagisakerpåengång. Jag tänder stearinljus ikväll, flera stycken, sen kollar jag i fina böcker. Pillar på mina armband. Hoppas och spricker av all vilja. Försöker att inte stressa denna gång. för jag stressar ju alltid upp mig. Kan aldrig sluta springa nedför branta backar när jag egentligen borde sätta mig ner på rumpan innan det är för sent och benen pinnar för snabbt och jag faller. Pladask. På asfalten. På isen. I pölen. I diket. Kletig, skavsår, grus, is. Denna gång tar jag nerförsbacken och njuter av den extra knuffen. Låter vinden blåsa i håret när jag tar cykeln nedför istället och jag kan slappna av, låta hjulen rulla och benen vila. Utnyttjar sluttningen och slutar springa, slutar oroa mig för snabba ben jag inte kan styra eller få stopp på. Slutar oroa mig för att ramla. Göra mig illa. Ångra mig.

Nej då, detta blir bra. Det blir fint hörni.