Igår hade jag och fina B 1 ½ årsdag. Om det nu är så speciellt. Jag hade varit extra tydlig med att vi inte skulle köpa något för att det är onödigt, och vi hade ju inte så mycket pengar att ta ur, iallafall inte jag. Så hela dagen går och jag kämpar mig igenom matten, vi handlar lite och åker hem. Jag går in i mitt sovrum och på min säng sitter en bunt med töntiga små världsbästa supermario-fiender uppradade. Redo att anfalla. Min första tanke är att slå benjamin så jag börjar vifta och fäkta med armarna tills jag lugnar mig. Vi skulle ju inte köpa något! Tydligen så var de inte avsedda för just igår, utan bara som en kul grej.

Tack finaste fina Benjamin, de är världens bästa. Men vad ska vi göra av alla de små barnen nu? Kanske blir det att adoptera bort någon, för de är ju så många. Kattungar är söta men kanske måste man lämna bort någon ändå... Vi ska diskutera senare vad vi ska göra med de små liven! Och inte nog med detta! Nej då har han köpt en volbeat-biljett också så att jag ska följa med till sundsvall och titta på volbeat! Jag lyssnar ju knappt ens på dom... Men Å jag ser fram emot det! En heldag i sundsvall, det ska bli kul!

Här är mina små ungar!