jag undrar om det är sant, myten om att hundbajs under skon, ger tur

Matten kommer att bli slutet med mig. Min hjärna kommer att börja blöda. Skapa ärrvävnad. Förmultna. Hjärngympa i all ära, men alla vet att överträning är ohälsosamt. Denna vecka är spännande, samtidigt mardrömslik. Så mycket på en och samma gång, kul, och fruktansvärt. Jag försöker lägga dagsschemas för mig själv för att finna en struktur, annars kan jag lova att det aldrig kommer att gå.

I min mattebok finns det blandade uppgifter i slutet på kapitlet. Det finns också repetitionsuppgifter. De blandade är nya och i väldigt olika svårighetsgrad. Repetitionen börjar från början och har exempel där man ser exakt hur man ska gå till väga för att lösa uppgiften. Jag trodde att blandade uppgifter skulle gå lätt, jag hade ju faktiskt klarat kapitlet nått så när, jag fick typ 3 rätt av 12 möjliga bland de lättaste (medel och svåra skippade jag helt).

 Gråten sköt som fontäner och jag grät som en tonåring med snor som sipprandes och snörvlandes. Jag vill inte säga att det var ångest direkt egentligen, snarare en uppgivenhet och hopplöshet som sköldje över. Jag tappade tron på mig själv. Tappade tron på meningen med varför jag egentligen går igenom denna skit. Hatade systemet som tvingats lägga till en så sketen kurs bara för att jag precis då skulle söka till ett sketet program. Hatade systemet till döds. Men jag pratade i telefon och sansade mig. Jag fick lite hopp tillbaka. Än är det inte kört. Jag är inte klar än. Jag har nu börjat med lite repetitionsuppgifter från scratch, från absoluta början och det går rätt bra. Än så länge hoppar samtliga hästar i hagen, men, jag vet att det kommer bli svårt att hålla dom på plats och snart står hagen tom och övergiven och mina ögon kommer att stirra ut på blanka papper, felaktiga svar, omöjliga tal.

Men då får jag bara försöka igen. Igen. Igen. Och sen, vet ni vad jag gör sen? Då får jag hålla tummarna tills blodet slutar rinna och knogarna blir vita, blåsa tusen ögonfransar och hoppas på det bästa, leta fyrklöver tills jag storknar och (om kineserna har rätt) klampa ner i en rejäl hög med hundbajs. , kanske det går.



Kommentarer
Postat av: Bara mamma igen

Du är så tapper! Du klarar det! Om än det kommer att ta tid så släpper det nog till slut!

Massor med kramar!!

2010-09-29 @ 00:39:46
Postat av: Robin

Du kanske ska prova origami? vika 1000 papperstranor.

du har nog bra med tid att plugga också.

känner du till Sadako Sasaki?

http://en.wikipedia.org/wiki/Sadako_Sasaki



kämpa på, you can do it! rådfråga mig om du vill, men jag lär inte komma ihåg så mycket.

annars kan du ju alltid leta rätt på en redig hunddynga.

2010-09-29 @ 17:56:23
Postat av: moster trin

håller med mamma mie du gör det bra sanni Kram kram

2010-09-30 @ 20:32:27
Postat av: frida

jag pluggar ju som sagt gärna matte med dig någon gång! läste ju matte b nyss och jag måste säga att det vi gör nu i matte c är rätt så likt hittils. säg bara till när du kan så tycker jag att vi borde styra upp! puss fortsätt kämpy

2010-09-30 @ 23:31:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0