kom ihåg att skurken aldrig dör vid första fallet

Ni vet hur the bad guys och skurkar i alla filmer aldrig dör första gången de stupar mot marken. De ställer sig alltid upp en gång till och hugger mot hjältens ofokuserade rygg. Turligt så dyker alltid någon sidokaraktär upp från ingenstans i precis sista sekund med något fånigt vapen, typ skurkens egna som den tappade vid första fallet, eller en stekpanna om karaktären är en gammal tant eller kanske till och med en spade i högsta hugg om karaktären är lite småpacifistisk.

Ni vet hur sista bossen i tvspel också kräver flera slag. Alltså den sista-sista bossen. Först kanske den kräver tre vanliga träffar, som skulle räckt på alla andra mindre bossar genom spelet. Men detta är den tuffaste sista bossen. Den faller till marken på tre slag men sedan reser den sig igen och den är arg nu, den kanske ökat i storlek, börjar skjuta dubbelt så snabbt eller springer rakt mot dig istället för att lunka lite på stället. Man börjar om och hittar ny energi innan den återigen ligger på backen, och man hoppas att nu är det väl ändå slut.

Ni vet hur branden på geografigränd 2 inte dog första gången som brandkåren först trodde. Den släcktes först en gång av männen i de flamsäkra uniformerna och allt återgick tilll julaftonsmys. Tills den upptäcktes ha spridit sig via ventilationen och kom tillbaka i full styrka, ner genom varenda lägenhets ömma lilla köksfläkt och en andra släckning påbörjades, som sedan varade i dygn. En otäck historia. En mardröm som varade i flera timmar och vägrade att ge upp.


Och ni vet att min micro levde farligt röjarliv igår och försökte skapa eldig julstämmning i min tvåa. Jag ställde den på balkongen och den var död. Stendöd. Idag luktar det fortfarande bränt överallt. Skåpluckorna i köket, kläderna i hallen, duken jag lyfte tallriken med, luften jag andas. Det är bara att börja spreja med såpan och hålla tummarna in i det längsta. Detta var det sista jag orkade med, en bad guy som aldrig vill ge upp, vart är alla stekpannor och spadar och vänskapliga sista-sekunden-bakhåll när jag verkligen behöver dom?

Kommentarer
Postat av: Bara mamma

Älskade unge vad jag tycker synd om dig!!

Du behövde verkligen inte det här! Men mitt i allt det jobbiga så är jag så glad att det "bara" luktar av röken och att du inte har en nerbränd lägenhet, och framförallt att du själv inte kom till skada! Ja förutom allt jobb det innebär i din redan så stressade vardag.

Jag känner så väl igen mig med hur du känner, man bara önskar att det fanns någon gömd kraft att plocka fram ner den ordinarie är helt slut. Nån slags reservtank!

Jag skickade ett sms....har du kollat?

Kraaam

2010-12-19 @ 19:23:57
Postat av: moster trin

Jag minns det fruktansvärda som hände den julkvällen

det va inte roligt att tänka varför just min dotter och hennes sambo och kompisar folk man kände,

nu Sandra strax innan jul men det va ju tur att det inte blev värre, vad tråkigt jag kan tänka mig

hur det kändes för Sandra att minnas tillbaka

Julen 20009 det va inte roligt, hoppas att allt är bra nu och att det inte luktar så farligt

jag minns då jag och mor bodde hemma i Obbola då mormor skriker åt oss det brinner då brände hon upp ett par hemma gjorda skorpor hon slängde ut hela plåten och allt de va dom skorporna Ha det gott vi ses snart Kram

2010-12-19 @ 19:26:22
Postat av: Nina

Vill du ha hjälp att skura? Jag gör ju inte allt för mycket på dagarna ändå..

Kram!!

2010-12-19 @ 23:25:13
Postat av: Vi i Holmsund

Oj, vad jobbigt , och så mänskligt.

Du gjorde inte dig illa kroppsligt, men du far fruktansvärt illa - varför behövde de hända, hoppas lukten har minskat och allt jobb.som brandlukten orsakar är över nu! Jag satte på bär och skulle koka sylt förra veckan, satte mig vid datorn,glömde vad jag höll på med. brända bär i en panna det luktade tillräckligt.Vi ses snart. Kram

2010-12-20 @ 22:41:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0