har konverserat med Susanna Alakoski
Jag var på föreläsning med Susanna Alakoski här i veckan. Hon har skrivit Svinalängorna (som också visas på biograferna just nu) och Håpas du trifs bra i fengelset. Hon är också utbildad socionom och har jobbat mycket som det också. Hon talade med en sådan stark inlevelse. Hon brann för sin sak. Hon brann för rättvisan, folket, människorna, barnen. Hon hade en sån underliggande kraft i varenda mening och jag blev så förbannat upprymd.
Efteråt gick jag fram med min pocket "Håpas du trifs bra i fengelset" som jag just påbörjat läsa och lät henne signera den. Vi pratade kort, jag tackade för föreläsningen och visade min uppskattning. Hon välkommnade mig som student till världens viktigaste jobb. Sen skrev hon på första sidan i min pocket:
"Till Sandra. Vi får hjälpas åt.
Susanna Alakoski."
Och mitt hjärta bankar ett extra slag när jag andas ut och känner mig så harmoniskt mysglad.
kvällsfunderingar över några stearinljus
Har varit en sväng på waynes för att "plugga" med the girls ikväll men tror det blev mest dagen-efter-snack från lördagens upptåg.
Ikväll sitter jag och funderar och grubblar. I en positiv liten meditationshängmatta lägger jag mig ner och kan inte annat än blunda och andas in livet och förväntningarna. Det känns bra. Det är skönt och jag gungar harmoniskt med. Denna vår, det blir bra. Det är jag och viljan. Jag och förändringarna. Jag och motivationen. Jag och tatagisakerpåengång. Jag tänder stearinljus ikväll, flera stycken, sen kollar jag i fina böcker. Pillar på mina armband. Hoppas och spricker av all vilja. Försöker att inte stressa denna gång. för jag stressar ju alltid upp mig. Kan aldrig sluta springa nedför branta backar när jag egentligen borde sätta mig ner på rumpan innan det är för sent och benen pinnar för snabbt och jag faller. Pladask. På asfalten. På isen. I pölen. I diket. Kletig, skavsår, grus, is. Denna gång tar jag nerförsbacken och njuter av den extra knuffen. Låter vinden blåsa i håret när jag tar cykeln nedför istället och jag kan slappna av, låta hjulen rulla och benen vila. Utnyttjar sluttningen och slutar springa, slutar oroa mig för snabba ben jag inte kan styra eller få stopp på. Slutar oroa mig för att ramla. Göra mig illa. Ångra mig.
Nej då, detta blir bra. Det blir fint hörni.
ska faktiskt på fest ikväll
idag har jag jobbar och är egentligen trött men har bestämt mig för att frösöka vara cool och gå på mitt sista nollningstillfälle. Egentligen hatar jag nollningarna men ikväll är det sista-chansen och jag ska gå. Fest. folk. Alkohol. Hög musik säkert. Massor med folk. Parfymer. Noga utvalda outfits. Det blir säkert kul, jag är bara så himla nervös. nervös för att vara jag, tragiskt nog. nervös för att jag ska känna mig fel, klump i magen och skitkonstigt placerad med alla de där blickarna. Fast jag vet att jag inte kommer få några sådana blickar. folk kommer säga hej och bli skitglada för att jag är där, men det känns ändå så jobbigt. Av någon anledning. Jag vet inte vart vi ska vara så jag sitter och väntar på att Zandra från min basgrupp ska smsa och förse mig med adress men telefonen är tyst, trots att den pipit så mycket tidigare ikväll "jo kom ikväll! Det blir kul!" Jag känner mig rätt snygg här hemma i vart fall.
Jag hoppas verkligen att hon hör av sig snart, jag sitter här sminkad och finklädd och inväntar smset. Börjar snart känna mig fånig. pling! sms! Hon hade på ljudlös. nu börjar det likna nåt.
NollningsfeZzt, nu kommer Sandra också!
Puss på er!
trampar mig själv på tårna när jag ivrigt klickar mig in på bloggen igen
En vecka har gått otroligt snabbt samtidigt som det hänt typ tusen saker. Jag har en basgrupp, vi är 6 personer. Det känns som att vi redan känner varandra. Typ. Våran klass är på typ 100 pers, som är delad i två grupper. Så mycket folk är det. Men min förkyldning är i alla fall äntligen över! Det är ju bra. Klassens första intryck av mig: Världens svullnaste rödblöta ögon, en sjukt snorig näsa, en hes och lite mumlig röst. Hm, jag får gottgöra det senare.
Imorgon ska vi iväg på ett töntigt läger i tavelsjö och övernatta och det är obligatoriskt. Min basgrupp fick ansvarsområdet frukost så vi har handlat några kilo havregryn och ett dussin liter mjölk. Och lite sylt. I det stora hela. Ikväll har jag packat min kappsäck med lakan och ytterkläder och jag har duktigläst kapitlet vi skulle läsa till imorgon. Det handlar om hur man kan förstå andra människor. Och hur småbarn, bebisar, skapar förmågor att göra sig förstådd och få bekräftelse. Hur den påverkas av att bli uppmuntrad eller ignorerad. Och sen lite om hur jag ska förhålla mig till mina egna tankar när jag lyssnar på någon annan, åh, det är sjukt intressant och jag suger i mig sida efter sida som en svamp.
Men nu måste jag skutta isäng för imorgon går lägerbussen 8.15 från universitetet. Önska mig lycka till - jag kan behöva det. Phew, snart blir det litelugn och ro hoppas jag!
imorgon blir jag socionomstudent!
håll tummarna för mig nu kära små sockerbitar.
Tack för en fin dag med familjen idag,
det kändes otroligt fint trots min akutstress
över plugget som då ännu inte var färdigt.
Finaste benjamin kom hem hit precis när jag satt i referens-hat och skrek förbannande ord mot akademiska idioter, tur är, så förstod han att ilskan inte var riktad mot honom utan mot alla töntar på institutionen som är så sjukt pryda ibland. Och glad blev jag när han hade med sig subwaysmörgås hem till middag - kanske inte det nyttigaste alternativet men gott är det och snabbt är det verkligen när man har tiden som tickar ner mot tenta-inlämning. Uppskattat var det. Ikväll har jag också njutit av ett avsnitt av Solsidan, denna fantastiska, kloka, roliga, underbara serie - Tack för att den finns och förgyller mitt liv.
Nu ska jag sova, imorgon blir sandra socionomstudent! Puss på er!
men prosit!
Hurra, vaknar och upptäcker att jag är förkyld! Vilken fantastisk surprise.
Jag tar alla tänkbara mediciner och öser mormors svartvinbärssylt i morgonfilen.
Idag ska jag iväg till stan och fika med kära örebroEmelie och sen blir det att rycka in på jobb eftersom en av tjejerna måste "vabba" som jag precis lärt mig vad det betyder. Vård av barn; sjukt barn.
Härligt med magsjuketider för oss extrajobbare! kräks på bara, små sötnosar!
Ikväll ska jag äta sushi, längtar!
jag önskar att jag hade något vettigare att skriva, men håll till godo - det blir tid för sådant också.
sådär riktigt skönt svid
Skönt var det iallafall och jag är mer än motiverad att komma igång med träningen igen, kulkulkul!
extraknäcker och nattpluggar. nu är jag verkligen en student.
Trots jobb har jag ändå hunnit läsa lite ikväll och jag vet precis vart jag ska börja igen imorgonbitti vilket känns skönt. Efter typ tusen koppar grönt te och fokuserat läsande är det dock dags för mig att sova nu, sent blev det men morgonen blir tidig likväl, har nog inte så mycket val om jag ska hinna med allt jag tänkt den här veckan.
Puss! /S.
en liten berättelse om våld
Kom att tänka på... I kursen jag går för tillfället som ska tentas av, läser vi om fostran och barn och disciplinering. Vi jämför mycket med förr och nu över en 100-årsperiod. Och att försöka förstå hur vanligt det var med barnmisshandel, aga, är skrämmande. Många tror, att denna fostransmetod är på väg tillbaka till modern tid, men att den ser annorlunda ut. Det handlar snarare om det psykiska våldet med kränkningar, hot, skrämmsel. Jag vill bara ta tillfället att dela med mig av denna lilla berättelse av Astrid Lindgren, hemtenta-veckan till ära:
"Och för dem, som nu så ivrigt ropar på hårdare tag och stramare tyglar, skulle jag vilja berätta vad en gammal dam en gång talade om för mig. Hon var ung mor på den tiden när man ännu trodde på det där 'spar på riset och du fördärvar pilten', det vill säga hon trodde egentligen inte på det. Men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting så att hon tyckte att han måste få en risbastu, den första i sitt liv. Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ett ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta. Till sist kom han gråtande tillbaka och sa: 'Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mig'. Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon. Barnet måste ha tänkt 'att min mor vill faktiskt göra mig illa, och då går det väl lika bra med en sten'. Hon slog armarna om honom och de grät en stund tillsammans. Och sedan la hon stenen på en hylla i köket och där fick den ligga kvar som en evig påminnelse om det löfte hon gav i den stunden: aldrig våld!"
Man kan ha tjocksockar på dansgolvet också
Nu har det varit några aktiva dagar igen. Jag jobbade hela lördagen och for sedan iväg på kalas och firade kära Maria som fyllde år. Det bjöds på fika och senare gick vi ut på cover. Det var trevligt och vi hade mycket roligt! Kul är det att skaka loss lite och nu är det bevisat - man kan bli uppraggad trots att man bär nötta småtöntiga kängor, tjocksockar och en vardagsrunika. Så sluta oroa er för vad ni ska ha på er - det spelar ingen större roll ändå.
Jag försöker jobba med veckans hemtenta, nu när intervjuuppgfiten är klar (typ). Men det är lite trögt. Typiskt.
Jag är dock överlycklig åt att det är lite sol här utanför idag. Det gillas.
äta röd kräm i gul skål gör gott för själen
Ikväll har jag ätit röd kräm i en gul skål. Knaprat på rågiga finn crisp. Samtidigt som jag bläddrat i mitt första nummer av Hem ljuva Hem. Balsam för själen. Ikväll har jag mått. Men nu blir det tillbaka till pluggandet igen!
en iakttagande kanske lätt dansande dag
Idag vill jag inget annat än bara titta på. Se andra leva sina liv. Jag vill bara sitta på mitt moln och drömma och fundera och inspireras. Jag kan leva mitt liv genom alla andras idag.
Jag vill bara drunkna i hjärtklappande snygg design- och inredningsinspiration, läsa om tunga livsöden och vältra mig i andras förvirring. Känna igen mig. Förstå. Krama om och skratta lite åt alltihopa efteråt. Kanske till och med gråta lite samtidigt som vi skrattar och håller om varandra. Jag vill bli självsäker för att alla andra verkar vara det och jag vill att det smittar av dig. Jag vill läsa blogg efter blogg efter blogg och bara unna alla fina människor att fortsätta vara fina, och känna mig lite fin själv där jag sitter på molnet och låtsas och tänker att det hade kunnat vara jag. Men det är aldrig jag.
Jag längtar efter lite rutiner, som tidigare nämnt. Jag är less på att vara less. Eller egentligen är jag inte less heller. Bara lite trött. Vintertrött. Less på snön och kylan och mörkret. Jag är bara så genomtrött och apatisk hela vintern. Men nu går vi mot våren. Knoppar och sneakers. Tunnare jackor och hålla-handen-promenader längs älven. Snart. Det är ett sista ordentligt ryck som gäller i skolan i ett par veckor nu och sedan börjar mitt nya program. De första kurserna kommer bli tråkiga och jag är beredd på det, men jag har ju mitt försprång - jag har redan läst liknande kurser i början på pedagogiken. Det handlar om snobbigt lärande om akademin och vetenskapens jätteonödiga dravel. Om vad en filosofi och vetenskap är. Hur forskning går till och reglerna för en internationellt godkänd välrefererad forskningsrapport. Skitsnack. Högtravande skitsnack. Astråkigt. Men det är bara att nöta sig igenom, för tydligen anser de - universitetssnubbarna - att det är jävligt viktigt att lägga resurser på.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Kanske att jag dricker kaffe i mörkret i min nya plugghörna men inte pluggar särskilt mycket. Att jag tänkte börja träna snart men har inte tid eftersom jag måste plugga men jag pluggar ändå inte så mycket, snart, börjar snart. Om jag jobbar i dubbel hastighet senare så går det nog bra. Att jag lyssnar på underbara och jazziga Nina Simone och om jag vill kanske jag ställer mig upp dansar lite i en tecknad känsla där armarna liksom åker fram och tillbaka i lite joggstil och huvet kutar ner in mot bröstet. Sluten. in i sig själv. Fri i sina egna rytmer och känslor. Jag kanske väljer att dansa lite i mitt mörka pluggarrum med mörklagda fönster.
Idag borde alla dansa lite för sig själva. För att man kan. För att vi får. För att människor borde dansa mer. För att vi är fria och fantastiska och inte fåniga. För att vi så lätt glömmer att vi är så förbannat bra på att gunga med våra kroppar.
En årssummering. I latmaskens frågeformulär.
Åh jag hoppas verkligen att ni inte tycker att jag är jättetråkig som faller för bloggargrupptrycket och gör en liten lista. Jag är en listfanatiker in i märgen och kände att om det är något jag behöver så är det uppstyrning i kaoset. Kanske är en lista bra. Särskilt med tanke på att halva 2010 spenderades i Oslo, och andra halvan i Umeå. Och en del har hunnit hända. 2010 har varit äckligt händelserikt, må jag då säga. Varsågoda.
Gjorde du något 2010 som du aldrig gjort förut?
Jag åt sushi för första gången med förtjusning, mer rå fisk och wasabi, tack!
Min andra stora first-timer var att åka utomlands. Utlandsoskuld som jag var körde jag på och gjorde det ordentligt som ni vet med min Europatågluff med käraste resekompanjon Maria.
Vilka länder besökte du?
Åh, haha, denna fråga besvarar jag med glädje!
Norge, danmark, belgien, frankrike, monaco (nej förlåt, vi hade bara tågbyte där så det räknas kanske inte…), italien, österrike, tyskland (den räknas nog inte egentligen heller, för där åkte vi bara igenom ett par gånger.)
Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
En lite snyggare kropp. En dygnsrytm. Struktur. Vardag utan förvirring.
Och en riktigt mysig sommar, alltid, det får jag aldrig nog av.
Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Vilken svår. Det är så mycket som varit fantastiskt som jag kommer minnas. Dagen jag satte mig på tåget mot varma äventyr, eftermiddagen i Idun med Mia skäringer. Men min och benjamins årsdag som firades med en båttur över en dag till Sverige var inte heller dum.
Vad var din största framgång 2010?
Att jag äntligen börjat på universitetet. Det kanske låter fånigt, men om ni visste vad jag skjutit på detta jobbiga. Och peppar peppar, men snart hoppas jag att första terminen ska vara klar också.
Största misstaget?
Stressa över framtid och beslut istället för att leva och njuta. Ständigt blicka framåt istället för att leva i nuet och det som faktiskt är. Och när jag försov mig två gånger i rad på kaffe gram i oslo, när jag skulle öppna fiket kl 06. Åh jag har aldrig blivit utskälld så högt av en så dominant norsk kvinna. Jag har nog aldrig gråtit så mycket när jag brett smörgåsar heller. Det var horribelt.
Bästa köpet?
En vinterjacka. Underbart. Jag njuter som ett barn. Tack Jenny för ditt bortglömda förråd.
Vad spenderade du mest pengar på?
Det blir lite upprepning må jag säga, men jag kan nog säga att sommaren 2010 inte har varit billig. Jag tänkte att om jag nu jobbat 15 timmar om dagen i 3 veckors streak under hela våren kanske jag kunde slappa under sommaren? Jag hittade inget sommarjobb och sökte väl inte så ambitiöst heller. Så mina norska löner gick till 3 månadshyror, en tågluff, lite möbler, en stor backpackingryggsäck, en alldeles för högteknologisk mobil, en platt-tv och någon liten tröja kanske. Så sommaren var dyr. Värt varenda öre. Varenda norsk krone jag ägt.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag blev helt till mig av syskonbesöket borta i Oslo. Det var några fantastiska dagar. Och att somna bredvid en pojke som jobbat på biograf och kom hem mitt i natten och luktade av kassa-svett och popcorn. Det luktade fruktansvärt. Men det gjorde mig genomlycklig. Och att jag kom in på programmet nu i vår, hurra!
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Kate bush – Wuthering heights. Varsågoda.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit i ruskiga upp- och nerperioder. Ni vet, nästan med mano-depressiv-varning. Norge var väldigt kul men otroligt prövande och förvirrande. Vi längtade båda mycket hem men jag var samtidigt otroligt orolig för hur allt skulle te sig här hemma. Lite vilsen och vinterkall. Men jag har nog varit övervägande glad. Hoppas jag i vart fall. Det har samtidigt varit ett mycket fint ett litet år.
Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade varit mer kreativ. Att jag hade fotat mer, skrivit ordentligare, bakat vackrare saker, pysslat mer. Jag ska försöka styra upp detta i år. Gått ännu mer på gratis bio i oslo när vi ändå hade chansen, men jag kan ju inte säga att vi gick direkt sällan heller.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Gruvat. Analyserat. Övertänkt. Grötat till.
Blev du kär i år?
Nej jag var ju redan kär <3.
Favoritprogram på TV?
Åh Solsidan! Och Mia och Klara!
Och under våren toksåg vi på True Blood, men det avtog.
Bästa boken du läste i år?
Läste ’Borta bäst’ av Sara Kadefors i sommar. Den gillade jag. Men kanske mest för att jag tycker så mycket om hennes tidigare om Fågelbovägen också. Sjävklart måste ju Skäringers 'Dyngkåt och hur helig som helst' få finnas med på topplistan också.
Största musikaliska upptäckten?
Åkte och såg på Volbeat i Sundsvall trots protester och korsade armar från min sida. Men när man blir bjuden så kan man ju ge slamret en chans. Och det visade sig vara fantastiskt bra. Och Jace Everett var också en härlig upptäckt. Som vi såg i Oslo.
Något du önskade dig och fick?
En stor norgelön, en utlandsresa, en lyckad första universitetstermin, ett extrajobb.
Något du önskade dig men inte fick?
Den där gemensamma nyckelknippan. Men jag stressar inte, för jag lär mig att slappna av.
Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jag var hemma på geo med vänner och familj och smaskade på fantastisk pavlovatårta.
Vad fick dig att må bra?
Sommar i holmsund, våra fiskeförsök, höstäpplen direkt från trädet och egenplockade skogsblåbär. Att åka bort och lita på mig själv. Och alla fina nära och kära och Benjamin. Alla små paket vi fick i brevlådan på Mor go’ hjertas. Att få boka flygbiljetten hem till Umeå och att dessutom komma hem till en riktig säng istället för en vågig bäddsoffa.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Mia Skäringer. Hon är beroendeframkallande. Efter hennes show på Idun var jag helt tagen. Jag förstår inte hur jag kunde leva utan denna fantastiska kvinna tidigare?
Vem saknade du?
Mina vapendragare hemma i Sverige när jag var i Oslo. Mina nya norska vänner när jag kom hem igen. Dilemma.
De bästa nya människorna du träffade?
Jag har träffat otroligt mycket fina människor i oslo, på resa, på universitet och på mitt nya extrajobb. Jag badar i trevliga människor och känner mig nästan bortskämd.
Mest stolt över?
Att jag blivit blodgivare. Ni anar inte hur nålrädd jag är. Jag är nästan redan orolig över nästa träff till våren. Usch.
Högsta önskan just nu?
Att jag fortsätter andas och slutar att stressa.
Att jag tar till vara dagarna och att jag inte sover bort livet.
Tack kära ni för ett fint år, och god fortsättning.
Kramar och kärlek, Sandra
vem borrar ens så här många gånger per månad?!
Nej alltså det betongborras så mycket i det här huset att det faller nog snart ihop, liksom jag också mycket snart.
Teorier:
1. Grannen har en ostfetisch och försöker skapa en härligt gul och hålig ost-fond-vägg
2. De inreder ett bibliotek här ovan med endast vägghängda lackhyllor.
För övrigt försöker jag plugga. Men jag tappar ständigt fokus. Allt borrande gör det inte bättre.
Återupplivar bloggen igen efter jullovet!
2 veckors jullov är över för både mig och bloggen!
Julen har varit full av kärlek och mat och jobb och fina vänner.
Jag har liksom lagt av helt men nu blir det att ta tag i saker igen.
Ett nytt år. Snart en ny kurs, nytt program. Ny klass. Och jag har fixat ett skrivbord.
Jag ska så småningom skriva en årssummering av 2010, tror jag, och försöka komma igång med bloggandet igen från och med idag. Men jag måste erkänna - det har varit skönt med en liten paus.
Det blir allt för ikväll, nu vet ni att jag lever och att jag är tillbaka igen. Det känns fint!
Kram, S.
