keep on walking
Inläggen verkar läsas omedelbart trots att timman är toksen
och kommentarerna bubblar in minuter efter jag lagt upp mina notes.
Jag avslutar med det vackra citatet käraste bror just skrev i kommentarfältet:
Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar.
-Konfucius (555 f.Kr-479 f.Kr)
lite gnäll om saker att göra och ärenden att uträtta
Jag är sällan den som gör några långa utlägg om hur mina dagar ser ut men alltså imorrn, usch!
hämta betyg på skolan för förra hemtentan, jag hoppas verkligen inte på för mycket så håll tummarna för mig (och ja, tydligen är mail för modernt och krångligt för pojkarna.), försöka hitta en bok att kopiera några sidor ur eftersom jag inte har minsta lust att köpa en bok om intervjumetodernas konster, hitta postombud och skicka paket till oslo, eventuellt träffa finaste clonken-clara på stan och kafferepa, jobba 15-18.30, komma hem som en sladdrig nytinad torskfilé och fixa klart målningen.
och resten av veckan så jobbar jag också till 18-30 men börjar ännu tidigare. På detta blir det lite julbordsförberedelser, slå in julklappar, kreativa ihop ett par rim, ställa i ordning möblerna som förhoppningsvis torkat och ja, det är säkert nåt mer. Som jag glömt.
Köpte i vart fall en kalender för 2011 idag. Den är större än min förra, det kan behövas.
en mycket bättre kväll, och tankar om skönmålande bloggerskor
Idag har jag hängt med kusinvitamin och vi har trotsat både väder och julhets när vi åkte ner på staden en sväng. Hittade snabbt vad vi skulle ha också, vilket var skönt. Jag avskyr stressträngsel. Avskyr.
Kvällen har bjudit på en del julbak, vad exakt avslöjar jag inte då en del faktiskt ska få bli lite julklappar, ni hade väl inte räknat med en jul utan att jag bakar? Jag hoppas att ni bara tycker att det är lika trevligt som jag, annars får ni faktiskt säga ifrån.
Jag läste på www.underbaraclara.se 's blogg idag om hur knepigt det kan vara som bloggare att hålla den hårfina linje mellan att bjuda på sig själv och sina hemligheter och personligheter, med att behålla sin integritet och sitt sköra egna privata. Jag har tänkt på det där tusen gånger. Den kritiken också som många bloggare får för att de liksom skönmålar och glorifierar sina liv på sina bloggar. Men som clara säger så självklart vill man ju bara lägga upp de bästa delarna av sitt liv. Och alla väljer ju vad man vill visa. Det är ingen tonårsdagbok där man kan skriva vadsomhelst, man måste fundera, tänka efter - kommer jag ångra detta?
Sen då så finns det ju dom som öppnar sin själ och sitt hjärta och blottar sig totalt, de har inget att gömma. Detta kan både hjälpa och stjälpa. Självklart kan personen få support från läsarna och stöd och tröst och värme. Samtidigt kan jobbiga diskussioner dyka upp och ett försvarande vara på plats.
Nej gränsen är hårfin och jag hoppas på att kunna våga mig lite närmare kanten på min egen barriär utan att behöva trilla över. Jag sitter nu ganska tryggt på min fina sida men skulle egentligen vilja gunga över lite mer och våga. Jag jobbar på det, men det kommer att ta tid och det kommer ske genom myrsteg.
kom ihåg att skurken aldrig dör vid första fallet
Ni vet hur sista bossen i tvspel också kräver flera slag. Alltså den sista-sista bossen. Först kanske den kräver tre vanliga träffar, som skulle räckt på alla andra mindre bossar genom spelet. Men detta är den tuffaste sista bossen. Den faller till marken på tre slag men sedan reser den sig igen och den är arg nu, den kanske ökat i storlek, börjar skjuta dubbelt så snabbt eller springer rakt mot dig istället för att lunka lite på stället. Man börjar om och hittar ny energi innan den återigen ligger på backen, och man hoppas att nu är det väl ändå slut.
Ni vet hur branden på geografigränd 2 inte dog första gången som brandkåren först trodde. Den släcktes först en gång av männen i de flamsäkra uniformerna och allt återgick tilll julaftonsmys. Tills den upptäcktes ha spridit sig via ventilationen och kom tillbaka i full styrka, ner genom varenda lägenhets ömma lilla köksfläkt och en andra släckning påbörjades, som sedan varade i dygn. En otäck historia. En mardröm som varade i flera timmar och vägrade att ge upp.
Och ni vet att min micro levde farligt röjarliv igår och försökte skapa eldig julstämmning i min tvåa. Jag ställde den på balkongen och den var död. Stendöd. Idag luktar det fortfarande bränt överallt. Skåpluckorna i köket, kläderna i hallen, duken jag lyfte tallriken med, luften jag andas. Det är bara att börja spreja med såpan och hålla tummarna in i det längsta. Detta var det sista jag orkade med, en bad guy som aldrig vill ge upp, vart är alla stekpannor och spadar och vänskapliga sista-sekunden-bakhåll när jag verkligen behöver dom?
en panikartad värmestrålningsupplevelse
Jag bestämmer mig för att unna mig en hembakad brownie från frysen denna lördagkväll. Jag lägger den på ett fat och ställer i micron (som saknar glasplatta, den som ska förse fatet med rotation). jag ställer den på en kort liten minut och går ut i vardagsrummet. det plingar och jag går tillbaks. Rök. Överallt. I hela köket. Jag får panik, pulsen skjuter i höjden och händerna börjar skaka. Stänger köksdörrarna på bägge sidor. Jag öppnar microluckan men stänger lika fort för det enda som jag ser är hur tjock vit rök hittar sin väg ut. Panik. Skär panik. Kletig fruktansvärd nyfödd panik. Jag som är så rädd för sånt där. El, värmestrålning, rök, eld. Okontrollerbart. Fara. Jag kutar efter mobiltelefon och ringer min kära mor, vad ska jag göra, hjälp mig, rädda mig. Jag skakar så mycket att luren knappt hålls mot örat och rösten kluckar fram som havsvågor mot en sten. Kluck. Kluck. Ut i hallen, ner med brandvarnare och ut med batteriet. In i köket igen, snabba steg. Fort ut med tallriken, under kranen, spola kallt. Mor guidar och jag är fullständigt okapabel att tänka själv, jag känner bara rädsla och panik och hur hela jag skälver av skakningar. Den lilla kakan som förkolnat till en svart stenhård liten klump är inte identifierbar längre och det kunde lika gärna ha varit en liten träbit som låg där sönderbränd i min diskho. Köket är så fyllt av den vita röken att om det vore tecknat, hade man skurit ut kuber ur luften. Micron är varm och jag låter den svalna innan jag lyfter ut till balkongens snötäckta golv. okej. andas. lugn. andas. Låter pulsen återgå och gråten försvinna och jag tar djupa andetag och låter paniken skölja bort.
Nu står balkongdörren på vid gavel och jag vädrar ut stanken av brand i lägenheten. Det är svinkallt och jag sitter under täcke. Det är svinkallt ändå och det stinker lik förbannat så himla mycket trots att det gått en dryg timme sen skräckupplevelsen nu. Och microjäveln är död. Stendöd.
Jag vill aldrig veta av den igen.
Listskrivarna
Bäst att jag gör i ordning kaffebryggaren.
ännu mera saffran och tankar om julmysstressen
Lucia. Vi måndagsmyser, en måndag.
Benjamin har lagat finmat med lax med honung och chevre och en god ruccolasallad med avocado.
Och nu har vi också provat oss på en saffranspannacotta med lite pepparkakssmul, lika gott som förväntat!
Denna vecka känns fullspäckad av plugg och julklappsfixande. Ska ner och jobba imorgon också på paus i några timmar efter skolan, så lång dag med andra ord. Men det är skönt att känna att man är aktiv ändå, på ett sätt. Samtidigt är det ju alltid lite jobbigt att försöka bibehålla alla njutkänslor och måbramys när man blir stressad. Det känns som att jag bara kutar mot en stressväg och glömmer bort att ha det bra på vägen dit. Julen och vintern som är så fin, ska jag se bort från den för att jag stressar iväg för fort och gör det roliga till jobbigt? Köpa julklappar, pyssla paket och glöggmysa ska ju vara trevligt, inget tvång. Ingen stress. Ingen jobbigmåstegörasgrej. Så illa är det kanske inte som det låter. Jag njuter. Massor, självklart. Och det ska bli underbart med allt paketpyssel och klappköpande och jag ska stå en massa i köket kommande veckor. Jag ska slå in i cellofan och köpa vackra band att knyta rosetter med. Så det ska bli kul, jag måste bara komma ihåg att jag gör det just för att det är roligt och inte för att jag måste. Detta ska erkännas, det där med julkort skippar jag i år, där hittar jag varken tid eller lust. Så räkna inte med nåt, men ni finns i mina tankar lika mycket ändå. All kärlek! Kram, S.
jag och grannen julmyser
Hur 'firar' ni 3e adeventssöndag?
tävlingsrus
Kika in och låt dig inspireras på www.broarne.se !
en glad torsdagsnyhet
JAG KOM IN PÅ SOCIONOMPROGRAMMET!
Vår2011, nu kör vi!
bullmamma bakar och har bullkalas!
Idag har vi bakat lussekatter så det står härliga till! Både klassiska och vanilj, vilken bullfest. Benjamin var så glad i sitt röda julförkläde att han var tvungen att dansa lite av happiness! Allt blev lyckat och bilderna blev många, här är några att kika på för att inbjuda till lite julebak och inspiration. Självklart lyssnade vi på julmusik samtidigt, efter att vara kräkless på alla barn och falsetter blev vi tvugna att byta till Frank Sinatra. Trumpter och saxar som de ska låta, julmusiken i sin rena vackra nakenhet.
en tanke om tvavgifter
Idag sa emelies sambo kalle och hans kompis erik att den enda anledningen till att man betalar tvavgift är för att de ska komma och sjunga i dörröppningen. Det tyckte jag var en fin en liten dröm.
Jag hoppas att ni blir sjungtackade båda två pojkar. Ni förtjänar't.
Tack, föör att du betaalat din teeveavgiift.
ps. tvavgift måste vara en av de suraste avgifter ever. Lika surt som när man spelar monopol och just passerat Gå och lyckligt tar emot 4000 nya färska kronor också hamnar man på den där skatterutan och tvingas lägga alla nya fina kronor på fri parkering. Inte coolt.
en önskan. en uppmaning. ett mål.
Be aldrig om ursäkt för vem du är.
Skämms aldrig för vad du blivit.
Göm inte vad du lärt dig.
Säg inte förlåt när du är du.
Njut. Lev. Förändra. Utveckla. Skapa. Älska. Gråt. Skratta. Dröm.
Idag drömmer jag om framtiden och försöker att inte skynda iväg. Jag vet att livet är det som händer när man är för upptagen med att hinna med allt annat. Jag försöker att vara idag. Jag försöker att njuta. Jag försöker att vara jag. Och jag tar tillbaka alla mina ursäkter.
julmarknaden på gammlia har julstämmningsgaranti
Har ni sett så fina rutor jag och bror bakade igår! Duktigt. Och självklart enligt mammas recept. Man måste ta till vara på de värdearv man har. Robin har blivit en höjdare på att jonglera också. Jag tog bilder! Kanske får jag tillåtelse att lägga upp någon sen. Stolt syster försöker också jonglera men bollarna bara flyger överallt och händerna försöker tafatt fånga dom när de faller i kaoset, någon vacker rund snurrande cirkel blev det då inte! Jag får öva... Om jag ids och om det är värt det. Nej.
Idag har det varit söndagsloppis på nolia och lite julmarknad på gammlia. Jag fyndade gammal grön kruka, ett par vackra ljuslyktor och en del små julklappar. Det känns fint. Nu måste jag sova, det blev för sent igen... Hur svårt ska det vara att sova i tid egentligen? Herregud.
lillebror steker falafel och jag har duktigjobbat
Nej mina gull, nu ska jag och lillebror baka kärleksmums!
saffran, idol och presenter från apotek hjärtat
PS, hörni tack för kommentarerna! Vad kul att ni gillar bilder och ny bakgrund! Tack!
nya små prickar och läskiga sängkammarblickar
Åh vilket enormt begär jag fick att åka och hälsa på i Oslo!
Säga lite hej och hej till alla. Gå på Karl Johan nere i byn och kanske kika förbi på kaféet.
Mysigt, kanske får ta mig en tur nån gång, men ja, vi får väl se. Pengar, tid, prioriteringar - vilket skit.
Idag har jag tränat och varit duktig i gymmet men pluggandet har inte gått fullt lika bra. Jag testade en spinningcykel med tvmonitor idag med färdiginställda program. En blond amerikansk kille satt på cykel framför mig i spandex och berättade hur jag skulle cykla och reglera motstånd. Jag är ledsen, men han var så sliskig och stirrande med en sån sängkammarblick i tvrutan att jag kunde inte bli mer oinspirerad. Jag var tvungen att stänga av för jag blev så obekväm. Hursomhelst, uppsatsen vi har nu är så sjukt oinspirerande och tråkig att jag dör, för att gnälla lite.
Har beställt hem lite nya bågar ikväll som jag ska prova! Woho, hoppas de passar! Något par i vart fall.
Astrött, nu blev det toksent igen, fyskäms. Bättring imorgon!
Kram /S
PS: Vad tycker ni om de nya små prickarna? För eller emot? :)
banana bread!
Benjamin kom över! mysigt! Jag hade en klase övermogna bananer och satte planen om en banankaka i verket. Benji har pratat om att det ska vara gott sen han fikade det på praktikplatsen på ålderhemmet. Och faktiskt, det blev godare än jag trodde! Och fin blev den också. Imorgon blir det hårdträning! Och hårdplugg också för den delen, att det ska vara så svårt att komma igång!
välkommen 1a december!
Nedräkningen börjar och jag känner mig som ett barn igen.
Jag har tillägnat dagen till glöggte och annas pepparkakor och spotify.
Har jag diskat än? Nej.
Har jag varit och tränat? Nope.
Har jag börjat plugga? Räknas det om man tagit fram böckerna...?
Jag blir stressad men näe, jag bryr mig inte när det snart är jul. glädjesnurr och nyfikenhetsförväntan bedövar alla krav och måsten. åh gud så skönt.