Jag är tillbaka. Men inte här.
Nu fortsätter precis samma men ändå annorlunda på liteanteckningar.wordpress.com

Vi ses där!

Nej ni märker det ju själva? Det går ju vecka efter vecka mellan inläggen. Det går ju inte.
Därför tar jag nu en liten bloggpaus. Men om pausen sträcker sig i några dagar, veckor eller månader vet jag inte. När lusten faller in kommer jag tillbaka. (Och självklart, om det är många som reagerar på detta, är ju oddsen större att jag återupplivar bloggen fortare.)


På återseende. Kram, Sandra.

Mycket jobb i veckan! Långa dagar. Känner att jag måste fixa med littatur och annat såntdär som är både tråkgit att skriva om, tråkigt att läsa om och framförallt, jättetråkigt att betala för. Istälelt så kan vi säga att dagen varit vårigt vacker och att jag njutit av att vara ute och promenera i vårsolen. Att jag börjar längta otroligt mycket. Det skulle sitta fint med en såndär vårfin bild, men orkar faktiskt inte fixa en. Dessutom har det hunnit bli mörkt ute. Om än, så tack och lov för att det är sommartid och lite ljusare om dagarna -underbart-.


Har mailat soc och ansökt om att få bli kontaktperson. Nu är det gjort. Nu är det äntligen gjort. Nu inväntar vi bara bra svar och håller tummarna.

Sitter och njuter av Världens Bästa Hotell på tv3play eftersom jag missade det tidigare ikväll. Vilken underbar tvserie. Alla borde se det, helt enkelt.

Nu har det gått en och en halv vecka sen jag skrev något sist. Detta är vad som händer när jag inte skriver: nu är det så länge sedan sist, så nu måste det bli ett riktigt bra inlägg! Men det blir inget bra. Det kommer ingen inspiration så tillslut måste jag bara sätta mig ner och skriva nåt skit - som det här. Bara för att komma igång igen. Bara för att vakna.

Detta är ett litet hopplock av vad som har hänt sedan sist:

- pappa har fyllt 50 och vi har haft kalas.
- jag har pluggat inför en salstenta, som jag befarar inte gick så bra.
- dropp, svimmning och kräks efter en traumatisk blodgivning.
- flytt med morföräldrar och kånkande av möbler.
- återlämning av soffa från, sitter nu med ett maffigt tillgodokvitto istället.
- utgångsshoppingstöttat nina och go'fikat med jenny.
- jobbat After Work på Paus och känt svettpärlorna i pannan.
- jobbat en stressig löningslördag på Paus och slagit säljrekord vid dagens slut.
- druckit öl och käkat nötter på pipes med finaste lillebror, pojkvän och kusin.
- pyntat vardagsrummet med vackra påskliljor och härligt tantiga pelargoner.

Och vet ni vad, det har till och med hunnit bli sommartid sen jag skrev sist.

Ikväll har det bakats tårta! Med moraliskt och kärleksfullt stöd från lillasyster. Det får bli en eventuell bild senare för nu hinner jag inte fota för jag ska skutta ner i min sköna sköna säng. Imorgon kommer den att förtäras på far's 50-åriga födelsedag. Det ska bli trevligt.


Idag har man hunnit med att klara av ett examinerande seminarium också. I Juridik. Om barn. Och fort var det över, ett plåster som revs bort och vips så var vi klara.

Så söndagen gick i samma tema som resten av helgen och jag känner mig smått bortskämd. En vacker orkidé och konsertbiljett fick man visst bara sådär. Och ett pussel på oss två och ett gäng biskvier hade jag köpt och fixat med, för att driva med internskämten lite som jag dock inte ska plåga er med att förklara. Sandra och Benjamin fyllde 2 långa år och vi gottade oss i fina presenter (trots att vi inget egentligen hade köpt) och riktigt god mat. Här hemma lagades det en fisk- och räksoppa med saffran, fänkål, vitlök och chili samt vitt vin och grädde. Dessutom provade jag på att göra egen fond av alla räkskal som jag kokade ihop med morot och lök. Herregud vilken god buljong det blev - testa!

Vill ni ha recept på denna får ni höra av er.



vi är bäst älskling. grattis till oss.
(Jorå, självklart en gulligullbild på oss också, gårdagen till ära).

Efter jobbet på paus igår mötte jag upp Maria för att gå ut och äta på Tapas Deli. Och kvar blev vid i typ 5 timmar. Det var ett fröjdfullt kalas och vi njöt så det stod härliga till. Rosébubbel i väntan på mat, flera olika små plcokrätter att dela på där bland otroligt god scampi, chevrérödbetor, kronärtskocka med pinjenötter och chorizo i fikon och vin. Och allt var så otroligt gott. Rött vin till maten. Crema Catalana och kaffe till dessert. Det var en fest. Och ännu finare blir det eftersom jag har personalpris på tapas då det är samma ägare där som på paus.

Otroligt fint sällskap, magiskt god mat och gott vin, och sprudlande dialog full av skratt.
Mer kan jag inte begära. Tack för en så fin lördag.

I fredags kom Benjamins fina lillasyster över och samlades runt spisen för att tillaga en mustig chili con carne med ett cornbread till. Och mustigt blev det med massor av chilifrukter och vitlöksklyftor. Vi tittade på film och jag kan säga att vi verkligen levde upp till vad äkta fredagsmys innebär.

 

 

Jag önskar att jag hade något sådär riktigt riktigt bra att skriva ikväll. Något rakt på. Pow! Bara så där jättebra. Så att vi alla skulle nicka instämmande och tänka ja! precis! och kanske till och med ett litet umf i eftersucken. Något som man kan gå runt och suga och fundera på i några timmar. Som bara smälter in i dagens vardagstankar och bara finnas där, snurrandes omkring. Lägga sig runt hjärnan och hjärtat och bara må gott. Kännas bra. Kännas skarpt, kanske lite grubbligt men ändå bara ja! precis! Något man känner sig sådär myssmart av att tänka på. Gladgrubblig. Inget för tungt och jobbigt. Inget för lätt och ytligt. Men pow. Det skulle ha varit ett riktigt umfpof - på en helt vanlig vårtorsdag.

dethärvilljaggrubblapå-grej.

Men inte blev det något pow. Inte blev det några nickar. inget rungande ja-svar eller några efterlämnade tankar för dagen. Inget om dig. Inget om mig. Inget om alla andra heller för den delen.


Detta inlägg skulle handla om något riktigt. Något verkligt. En riktigt jäkla bra tanke.
Men nej, det blev inget pow. Men inte ska vi hänga läpp för det, kanske kommer det någon annan dag, jag ska fundera. Klura.


Vad får er att känna pow?

Nu är det bestämt, bokat och betalt! Hurra!

Den andra juli åker jag och benjamin ner till göteborg för att gå på The Big Four-konserten med Metallica i huvudrollen. Vidare drar vi sedan till Sicilien! Italiens södra lilla maffia-ö. Där blir vi kvar bland ostar, viner, glass och vackra gågator i två långa och säkerligen varma veckor. Dock, så har vi bestämt oss för att besöka några olika av ön:s städer så vi kommer att färdas med bussar och tåg till lite olika destinationer som i sin tur medför att vi inte bokat några boenden ännu - det får vi lösa på plats. Håll tummarna för oss i juli! 
 

  

I helgen bakades det muffins med smuldegscrumble i mitt kök. Med Leilas grundrecept i basen fanns det utrymme för lite egen inspiration. jag använde till exempel hallon istället för blåbär, en apelsin istället för citron och sen hade jag lite kokos i smuldegen. Här kommer receptet!

Muffinssmet grundrecept:
100 g smör
2 st ägg
1.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
1 st citron, skalet (eller apelsin!)
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt


Smuldeg:
75 g kallt smör
2 dl havregryn
1 dl vetemjöl
1 dl strösocker

Sätt ugnen på 175 grader varmluft om du vill göra stora muffins,
och 200 grader varmluft om du vill göra små. Vispa ägg, strösocker
och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal.

Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten. Placera ut
pappersformar i en muffinsplåt.

Fyll formarna till 2/3 med smet och lägg i några hallon i varje muffin.

Tärna smöret och nyp ihop med havregryn,
vetemjöl och strösocker i en bunke. (och ev. kokos!)

Strö lite smuldeg på toppen av varje muffins.

Grädda i cirka 20 minuter om du gör stora muffins,
 12-15 minuter om du gör små.

Jag har idag med mina fantastiska kollegor på PAUS lyckats ta mig levande igenom en lördag med en trasig kassa. Trasig som i att den inte ens startar. När en digital kassa, uppkopplad till internet, vägrar att starta så bådar det inte gott. Vi har varit tvugna att bocka för varenda såld vara på handskrivna listor för att senare stoppa in de i kassasystemet och försäljningsräkningen igen och slå in på miniräknare för att ge kunderna växel på deras hopskrapade kontanter. Stress. Svett. Kaos. Förvirring. Hjärnsylta. Några ursäktanden och ett antal jag beklagar men...

(Bilderna är tagna från PAUS egna facebooksida, jag har inte tagit dem själv.)

Kom att tänka på konversationen jag, Benjamin, Jasmin och hennes pojkvän Hans hade för några månader sedan.
Om huruvida definitionen av att bli omstoppad med täcket när man ska sova och ska få godnattkram,
 kallas för att bli nerbäddad som en varmkorv eller att bli nerbäddad som en kebab.

Vårsolen sken mig i nacken när jag promenerade hem från dagens iksu-pass. Jag andades in djupa andetag och blev nästan glad åt att bli lite sådär vårblöt om strumporna. Jag blev så vårrusig att jag köpte med mig en liten påskgul krokus under inhandlandet på ica.